IRC-Galleria

Mitt namn är Chris, jag är 3 år Mina ögon är svullna, jag kan inte se.
Jag måste vara dum, jag måste vara dålig.
Vad kunde annars göra min far så arg?
Jag önskar jag vore bättre, jag önskar att jag inte vore så ful
. Då kanske min mor fortfarande ville ha mig. Jag kan inte göra
något rätt, jag kan inte alls prata. Annars är jag inlåst, hela
dagen. När jag vaknar är jag ensam, huset är mörkt.
Mina föräldrar är inte hemma. När min mor kommer hem
försöker jag vara snäll. Då får jag kanske bara en smäll
i kväll. Jag hörde precis en bil. Min far är tillbaka från
Charlies Bar. Jag hör honom svära. Jag hör mitt namn.
Jag trycker mig mot väggen. Jag försöker gömma mig
från hans onda ögon. Jag är så rädd. Jag börjar gråta.
Han hittar mig gråtande, han kallar mig fula namn.
Han säger att det är mitt fel att han plågas på
jobbet. Han slår mig mot dörren och skriker på
mig. Jag kan smita till slut, och springer mot
dörren. Han har redan låst den, och jag börjar
stor gråta. Han tar tag i mig och slänger mig mot
den hårda väggen. Jag faller till golvet med mina
ben som nästan är brutna, och min far fortsätter
kalla mig fula namn. Jag skriker 'Förlåt' men det är
försent. Hans ansikte förvrids till okänslighet. Värken. Smärtan.
Igen och igen. Åh snälla Gud, förlåt mig. Snälla låt det ta slut.
När han äntligen slutar och går, ligger jag där känslolös.
Gråtande på golvet. Jag heter Chris. Jag är 3 år. I natt
mördade min far mig!