IRC-Galleria

http://www.youtube.com/watch?v=D6ioIZpBkT8&feature=channel_page

Han har ju kunnon flickröst :O *GAPAR ENNU MER*

U N D E R B A R T <3 :D

Ditt namn: EmiliaMariaPaulinaDaCloWn
Vilken skola går du i: Hangö Högstadium
Bästa ämne i skolan: Tecka,Teckning, och Bildkonst :D
Sämsta ämne i skolan: Allt som jag inte fattar^^
Vilken är din favoritfilm: Bankok Hilton
Vilken är den sämsta film du sett: I don`t know.
Bästa bok du läst: Pocket böckerna Pojken som kallades det + alla delar.
Sämsta bok du läst: Svårt att säga.
Din favoritfärg: Svart och.. Andra mörka färger XD
Ditt favorit tv-program: Andra Avenyn :P
Vad har du för skostorlek?: 39-41
Vad är din favoritdryck: Vatten XD
Din favoritmat: Just nu har jag int lust till mat alls.
Har du några syskon: 2.
Hur många är ni i eran familj? 5.
Har du några husdjur? Två hundar å syrrans två gerbiler^^ (om dom lever)
Utövar du någon sport? Nej ;P

DEN SENASTE VECKAN HAR JAG:
kramat min mormor: Jo visst, eller näe, hon anföll mej :P
slagit någon: int direkt.
spelat basket: Nää.
vunnit en match: Nää.
gått på bio: Nää.
städat rummet: Njää :P
bakat en sockerkaka: :) Nej.
ätit pizza: Nej.
skrikit åt någon: Int har jag haft röst till det^^
varit uppe längre än 02:30: Jo :P
åkt flygplan: Nää.
åkt tåg: Nää.
pratat i telefon i mer än 40 minuter: Aldrig.
slösat över 30 kr på godis: Nää. :P
pratat i en telefonautomat: Nää.
spelat dataspel: Nää.
köpt kläder/skor: Njää.

DE SENASTE 50 TIMMARNA HAR JAG:
retat någon: Njä. x)
gått på toa mer än 10 gånger: Knappast..
ätit prinsesstårta: Nää.
hoppat ut i snön och skrikit jag lever: Jo, just, det har väl alla?
lagat mat ur kokbok: Njä.
gett någon komplimanger: Jo faktiskt^^
lyssnat på winnerbäck mer än en timme utan att stänga av en sekund: Nää.
använt handkräm: Nää.
borstat tänderna: jo :P
bäddat sängen: Jo:P
sparat pengar i spargris: Nä.
Sagt hej på hebreiska: Nej tyvärr^^
pussat någon: Nej :)
sagt jag hatar dig: Nä. :)
sagt jag älskar dig och menat det upp 110%: aldrig :)

DEN SENASTE TIMMEN HAR JAG:
gått på toa: Nää.
ätit: Nää.
kollat på klockan: Nää
sjungit "jag skakar av all denna meningslöshet": MEN SÅKLART! Hur visste ni?
svarat i telefon: Nää.
hostat: JOOOOOOOOOOOOOOOOOoooo :)
spytt: Nää.
rapat: Nää.
kollat på tv: Nää.
lyssnat på radion: Nää.
skickat ett sms: Nää.
sovit: Nää.
installerat en skrivare: Nei.
pratat med sitt syskon: Jo på mese x)
läst mer än 10 rader på engelska: Jo ;)
skrivit blogg: Jou-.
tänt en lampa: Jepp.
gråtit: Int direkt :P

JUST NU:
sjunger jag: Konstigt nog int, min röst e borta.
gungar på stolen: Nää.
lyssnar på musik: Jo, någå mystist.,
kliar mig på näsan: Nej :P
hostar: Jo :P
äter: Nei.
hoppar: Nää.
lyssnar på techno: Nää.
lyssnar på klassiskt: Nei.
lyssnar på winnerbäck: Nää.

VÄLJ BLAND:
svart eller vitt: Svart.
katt eller hund: Hauuuvvva
natt eller dag: Natt
solsken eller månsken: Solsken.
sommar eller vinter: självklart SOMMAR!!
julafton eller födelsedag: Födelsedag ;) Ett år äldre^^
Film eller bok: Film och bok ;)
höstpromenad eller vårpromenad: Vårpromenad.
radio eller cd: Cd.
färg eller svartvitt: Beror på en massa. :P
tv eller radio: Tv.
cykel eller moped: Gåå.
buss eller bil: Bil.
coca cola eller fanta: Ingen dera.
bowling eller kubb: Bowling och Kubb xD
titta på tv eller stirra in i väggen: Stirra in i väggen :P

http://www.youtube.com/watch?v=N3Cg5RVTsFY&NR=1

Kitty Jutbring är skitkul<3 :) OCH VACKER<3

En svart flåttttttTttig hund, med extra smör och ost är
upphängd på vår vägg, den har grävt upp sig efter 120år
under markytan och nu hänger den här och doftar hallonsylt.
Usch.. Hallon sylt smakar ba socker.. Om int det är hembakat XD
Hemgjord mena jag förståss.. Fyfan.. Men Hallon, ja sirruuu..
Det är GODIS i min käft :) Jag har tråkit..
Jag har tråkit.. Och ennu mer tråkit.. Kom och hälsa på mig,
gröna varelser, det skulle säkert göra ett undervärk. eller verk.
Skojj.. :) Jag vill int ha HUVUDVÄRK! Men men :) Jess^^
Kram<3

Det skulle funnits andra vägar ut. Du hade klarat dig igenom det utan att börja med all den skiten.
Du skulle ha fått all hjälp, på nått vis, du skulle inte gett upp, du borde ha försökt ännu mer, det inser jag nu.Om du bara hade insett att det du gjorde bara blev värre, så hade du kanske aldrig börjat. Eller var det för sent då storebror, hade du slutat bry dig? När änglarna bar om hjälp, fanns jag här för dig broder, du skulle ha kastat allt över mig, jag lovar, jag skulle ha klarat det, för din skull, bror, jag skulle ha klarat det.För när jag låg på knä framför dig, när jag grät mer än någonsinn, när jag bad om att du skulle sluta, då vände du dig bort. Hade du redan slutat bry dig då? Mitt hjärta bultade för dig, ingen annan fanns där, det var bara du och jag mot världen.
Jag var din syster, bara en vecka tidigare sa du att jag var ditt allt, ljög du för mig? Var det allt jag var värd då, ett fucking jävla litet liv utan gränser? Jag vet inte om jag vill vara det.
Mina tankegångar snurrade runt, jag hade ingen aning om vad jag skulle göra? Vad var det som gick snett? Hur skulle jag förstått? När du inte själv förstod vad det var som hände. Jag älskade dig, men hatade dig på samma gång. Sveket, det var enormt, jag kände ett stort svart hål genom hjärtat, det stack, det stack så jävla hårt, kände du det med? Jag förstår inte, jag förstår inget alls, förlåt Storebror. Tårarna rinner varje liten jävla fucking gång jag tänker på dej, du var så värdefull. DU ÄR SÅ VÄRDEFULL!<3 Men brevet du skrev, brevet som låg på min kudde när jag kom hem. Där det stod att du ångrade allt du gjort och skulle ta tillbaka det om du kunde, att det var försent för dig men att jag fortfarande hade allt kvar. Att jag skulle leva, och att du älskar mig. Var det din sista ansträgning att vara min bror innan du lät drogerna ta över din själ? Varför broder, varför? Jag förstår inte hur du tänkte, hur du kunde gå så långt? Jag vet att drogerna plågade dig, allt inom dej rasade i spillror, rasade samman, men jag fanns där för dig, såg du inte mig? Jag var där, som en vit liten ängel, fast i ditt bakhuvud, såg du inte mig? Jag är stolt över att vara den du ville öppna dig för. Jag har alltid varit stolt över att vara just din lillasyster, trots att du ställde till med så mycket problem. För vet du, alla de människorna som sa att du var en dålig förebild, alla de som påstod att det skulle varit bättre utan dig, dom visste ingenting. Hör du det? De hade ingen aning! De visste inte hur mycket skit du gick igenom. De ville inte ens lyssna, hur bra du än berättade, hur mycket du än försökte. De skulle bara ha sett oss två tillsammans, då skulle de kanke ha anat, men bara då. För det var bara vi två som visste hur jag smög in på ditt rum om kvällarna och vi satt uppe och tittade på film och pratade hela nätterna.Det var du som var min Ängel, mitt himlarike, min själ. Det var du som lyfte upp mig från marken när jag ramlade och sprang och hämtade plåster. Det var bara vi som skrattade så mycket att jag hade träningsvärk i hela kroppen, flera veckor framöver. Det var bara vi två, vi mot världen. Och nu är jag ensam. Det är inte ett dugg bättre utan dig. Dom visste bara ingenting. Världen blundade alltid. Ingen förstod vad jag gick igenom, du var ensam om det, nu är jag ensam. Varför broder, varför? Världen krossade min bror. Min bror krossade mig. Skolan som valde att blunda, människorna som skakade på huvudet när du skrek efter hjälp. För du bad ju om hjälp. Gick till kuratorn och berättade allt men hon lyssnade inte. Hon satt och ritade blommor i sitt anteckningsblock en timma i veckan, den timman då skolans problembarn satt och försökte bättra sig. Varje gång du skulle dit samlade du mod för att våga prata och visa någon den hemska sidan av dig. Och hon ritade blommor. Alla gjorde det. Alla människor du bad om hjälp, de vände alla ner blicken och låtsades lyssna. Jag förstår mig inte på världen broder, varför? Men när du tystnade fanns ingen tröst, ingen sa någonsin till dig, att han kanske borde läggas in innan det är försent. De höll kvar blicken i golvet tills du vände dig om och gick. Det var så fruktansvärt. Varför fick du ingen hjälp? Varför blev jag kvar här ensam? Jag ser inget ljus, inget hopp i världen, ibland vill jag bara göra som du, skita i allt och bara dö. Ibland blundar jag också, när jag sitter på bussen eller på mitt rum. Då blundar jag så hårt jag kan för att tårarna inte skall komma i stora floder. Jag blundar för den här världen och alla människor i den. Jag blundar för att alla försvinner till slut, för att allting faller. Och jag blundar för dig, du var mitt allt. Låtsas för en liten stund att du sitter bredvid mig och när jag öppnar ögonen ser jag dig, Fast när jag öppnar ögonen är det alltid tomt.
Och brevet då, vad menade du med det? Du kunde inte säga att jag har allting kvar och endå ta ifrån mig det viktigaste. Och det var inte försent. Det är inte försent förrän hjärtat slutat slå. Du tog ifrån mig det viktigaste jag hade, du tog ifrån mig dig. Hur förlåter man något sådant? Hur glömmer man, skrattar bort det och säger att det är okej för att jag älskar dig? Hur gör man det när du inte är här? Älskade storebror, du kommer alltid finnas för mig, hur ont det än gör,
hur ont sveket gjorde. Jag älskar dig. Min bror, du lever ennu innuti mig, det kommer du alltid göra.
Du är här. Vi två mot världen, alltid.

Om man tror man vet det man egentligen inte vet,
vad är det då man tror på?
Att man inte vet?
Eller att man tror?
Eller att man tror att man inte vet?
;)
Där gjorde jag det krångligt för er småbarn? :P

I af så är de kallt idag, eller så e det bara jag som har lite
kläder på som vanligt, har inte orkat kasta på mej så mycket
kläder sen jag vaknade :) Men snart skall jag väl ut å gå me
doggisarna så då e de bara att försöka orka och ta på sig
litet kläder :) Eller varför bara inte springa ut naken i det
gröna gräset? Fast hälst skulle jag hoppa naken på alla
underbart vita moln, och äta upp allt blått..

TssSs..

Ibland har man den där känslan man inte vill ha..
Men sen kan den försvinna helt plötsligt..
Och sen lyser solen igen..

Del.1

När Pelle förstod att han inte var som alla andra var han
10 år. Han gick i en skola med bara pojkar, han kände
inte igen sig i någon av dem. Han kände sig a n n o r l u n d a.
Han hade aldrig trivts i den situationen han var, och han
hade redan för något år sen märkt att han inte trivdes i sitt
eget kön.

Han hade en flickkompis, Liv, hon var världens
speciellaste unge, hon var en underbar vän, en bästis,
som skulle finnas där hela livet. Men så blev det inte.
Nej, för när Pelle var redo att berätta hur det låg till,
att han alltid önskat att ta könsoperationer, då stod
inte Liv på hans sida mer, då tog allt slut. Pelle blev
skitförbannad, han blev paff. Han trodde aldrig att Liv
skulle svika honom så totalt.

Men ett år senare träffade han mig, då var han 15 år
och jag 17år. Han berättade hela sin livslånga historia
för mig,och jag blev mycket överraskad,men också glad
över att jag kunde finnas där för honom, då när den stora
dagen skulle inträffa.

När Pelle blev 18 år var vi ännu bästa vänner, jag skulle
få vara på plats under alla hans operationer och jag var
överlycklig för hans skull, äntligen skulle Pelle inte vara
Pelle mera, utan Patricia, den sköna underbart vackra
Patricia.

Alla Patricias operationer gick bra och efter någon månad
kunde hon gå ordentligt igen. Patricia var ganska deppad
och nere de första veckorna, allt kändes så konstigt, och
det berodde kanske på alla hormoner hon måste stoppa i
sig nu. Men jag var så lycklig över att jag hittat henne, vi hade
alltid mysigt ihop, och när det blev något problem eller vi
blev i strid så var alltid striden uppklarad förän vi for och sova
om natten.

När Pelle nu var helt och hållet tjej så kunde han fortsätta med
sina studier, som han int vågat förän operationerna. Men
väl på internatet i helsingfors ser han Liv och hennes vänner,
och allt blir helt suddigt. Patricia svimmar, och när hon vaknar
kommer hon inte ihåg något mer, vem är hon, vad heter hon,
och vad gör hon här? Det är många frågor som bekymrar henne,
och hon får en svimattack till.

Mitt i allt befinner sig Patricia i London, hon tänker ; vad i hela
jävla helvetet gör jag här.


...

Det var svårt att inse att mitt barn slutade ta kontakt med
mig. När hon skulle tala med mig talade hon via Kalle, hennes
låtsas kamrat. Det var en jätte svår period. Jag visste inte
vad jag skulle göra. Jag viste att det gick i släkten, och
så, men ingen i min släkt hade nånsin haft en låtsas kompis.
Kalle döpte hon honom till.


Först trodde jag att Kalle fanns,
men sen när hon begärde mig duka upp för Kalle i matbordet
och Kalle aldrig fandes där, men endå åt av min mat, så visste
jag inte vad jag skulle göra. Jag började tala med psykologer
å alla tyckte det var lugnt. Det var inget fel på min dotter,
hon hade bara en extremt svår stund i livet och försökte pigga
upp det med Kalle.

Jag tyckte det var okej, för alla mina vänner
sa att det var okej, också alla läkaren. Men några år senare,
när min dotter växte upp och hon började berätta om hur blodet
på hennes rumsmatta hade kommit dit, fick jag panik.

Min dotter berättade hur Kalle hade försökt ta självmord för
att min dotter inte hade varit tillräckligt snäll mot honom,
hon hade suttit på sängkanten och Kalle hade sprungit till
hennes skrivbordslåda och tagit fram en kniv och sen satt sig
ner på hennes matta och börja dra stora sår på hans klena armar.
Min dotter hade fått ett illamående och sprungit ner på toaletten
på nedersta våningen.

När hon kom tillbaka var bara blodet på mattan kvar, hon trodde
det var en dröm. Men när hon vaknade nästa dag så såg hon det
mörka blodet på mattan och hon höll på och tappa andan. Hon
ropade på mig och jag sprang upp för trapporna. Jag blev helt
mållös. Jag trodde först att det var min dotter som försökt ta
livet av sig, och därför ropat, men sen när hon talade om att det
var Kalle blev jag och fundera.

Kalle var ju hennes låtsas kompis, hur skulle han kunnat blöda
sådär mycket? Hur skulle han kunnat blöda över huvudtaget?
Jag visste ingenting. Det enda jag visste var att det här måste få
ett direkt slut.

I sin forskning kom Eva Hoff fram till att barn med låtsaskompisar ofta är mer kreativa än andra barn, men också att de har färre riktiga kompisar, en något sämre självbild och ibland mår lite sämre psykiskt.