d fanns en såm ja elska över alla andra.. visst, stormis, jimi, pyri, eddie, poju.. d ha funnis å finns många andra, men isac brus, där finns d inga rikit ord ti föklara... dn finaste, ljuvaste, sköraste av alla, å ja älska honom. me hela min kropp å själ som en del av mej själv. nu e han borta. tisammans me hans del av mej. han kommer aldri tibaka. ja e kvar. utan min del.... dåm sejär ju "forgive sounds good, forget i´m not sure i could" men ja kommer varken glömma elä fölåta...
d enda ja har kvar å seja e vel att hoppas du har d bra där såm du e nu... kanske me din mamma å dina syskon... men d kommer allti finnas kvar en liiten, liiten del av dej hos mej, både som den fläta av din svans som finns på min vägg, men allra viktigast, i mitt hjärta. tack, lilla isacen, fö allt ja fick...
we watched her drink her pain away a little at the time.. but she NEVER could get drunk enough to get him of her mind.
you promised to never let go of me, but i had to. someday i´ll understand...