jag vet inte hur jag ska säga det till dig.
du kommer förmodligen inte att svara.
men sen första gången vi sågs så har jag kännt någonting.
det var någonting med dig den gången som fick mig att fastna.
och när vi sågs igen så var det samma sak.
nu är jag fast, för varje gång jag blundar tänker jag på dig,
det spelar egentligen ingen roll vad jag gör, för du finns alltid
i mitt huvud. allt jag ser och allt jag hör, allt har nån slags koppling till dig.
jag inbillar mig att vissa jag ser är du.
ska det vara såhär?
jag mår verkligen inte bra utan dig, jag mår kasst.
jag har ingen lust till någonting utan dig.
men du vägrar förstå.
hur långt ska jag låta detta gå?
kan man verkligen vara såhär beroende utav en person?