Varför är det så svårt för dej att acceptera,
att du och jag, vi finns ej mera?
Nu är det bara jag skilt för mej,
och du kan ta och gifta ner nån annan stackars tjej.
Du stack mej med din nål men fick ett knivhugg i retur,
du inser väl själv, att du är en löjligt sorglig figur?
Jag går med värdighet och bryr mej inte om din nåd,
jag skiter faktist blankt i dina jävla falska råd.
För mej är du inget annat än ett tomrum,
blott ett minne, en bild i ett dammigt album.
Det är inte ens nån skillnad om du lever,
ditt namn är meningslöst, bara en samling trista bokstäver.
Ta därför dina skrattretande råd
och dra åt helvete ur min trädgård.
Gå ut och hitta något annat bröd att smöra,
för älskling här har du inget mer att göra.