IRC-Galleria

Kuinka selitämme lapsillemme ja lapsenlapsillemme mitä kiusaaminen on? Eräs opettaja New Yorkissa teki seuraavasti luokalleen. Hän pyysi heitä tekemään seuraavan harjoituksen: Lapset saivat kukin oman paperiarkkinsa. Sitten heitä pyydettiin rypistämään se mytyksi, polkemaan ja lyömään sitä, mutta ei kuitenkaan repimään paloiksi. Sen jälkeen hän pyysi lapsia oikaisemaan paperin ja katsomaan, kuinka likainen ja täynnä jälkiä ja taitteita paperiarkki oli. Sitten lapset käskettiin pyytämään anteeksi paperilta. ”Nuo jäljet eivät milloinkaan häviä, vaikka kuinka yrität poistaa niitä. Se on samaa, mitä kiusaaja tekee muille. Vaikka hän pyytää anteeksi jälkikäteen, arvet eivät ikinä häviä.” Lasten ilmeet kertoivat, että sanomalla oli toivottu reaktio.

Kopioi tämä, jos vastustat kiusaamista!

Viime aikoina olen kuullut "EMO!"-sanaa (emo = tyyli / ajatusmaailma, tummanpuhuva ja angstinen) erittäin runsaasti. Yläkoulun pihan poikki kulkiessani sana huudetaan vähintään viikoittain. Tänä aamuna sain nauttia tästä huudahduksesta jo ennen yhdeksää aamulla. On se kumma miten ihmisiä pitää luokitella pukeutumistyylin mukaan.

Pukeutumistyylini ei edes ole sidottu yhteen tiettyyn stereotypiseen tyyliin. En myöskään pukeudu käyttäytymiseni mukaisesta taikka toisin päin. Yhdistelen pukeutumisessani yleensä emoa, goottia ja jonkinlaista herrasmiesmäistä asiallisuutta. Olettaisin, että emo on näistä se helppo kohde, jota voi haukkua kätevimmin. Muuten sitä ei nostettaisi esille niin räikeästi.

Mistä sitten haukkuminen johtuu? Täysin leikkimielistä se ei ole, koska noottia tulee täysin oudoilta ihmisiltä ja ilman minkäänlaista yhteistä havaintoa leikkimielisyydestä. Harvemmin minua porukallakaan haukutaan (vaikka olettaisin sen voivan tapahtua). Voisiko selitys olla niinkin yksinkertainen, että haukkuminen on hauskaa? Ainakin huutelijat näyttävät nauttivan tekemisistään.

No, sanotaan, että nämä teinit haukkuvat tuntematonta lukiolaista hauskanpidon vuoksi. Mitä sitten käy jollekulle, jonka he tuntevat esimerkiksi samasta ryhmästä tai samalta luokalta, joka on heidän mielestään hyvä hauskanpidon väline? Mitä jos haukkumisen sijaan hauskanpito onkin fyysisempää, rankempaa?

Koulukiusaamista selitetään usein huonoilla kotioloilla, nuoren pahoinvoinnilla ja muulla vastaavalla. Mielestäni nämä ovat turhan absurdeja selityksiä niin yksinkertaiselle asialle. Kiusaajat nauttivat siitä, mitä tekevät. Kiusaaminen on hauskaa, kiusaaminen on "harrastus".

Ero kiusaajan ja "normaalin" välillä on, että normaali tuntee empatiaa kiusattua kohtaan, eikä sen takia kiusaa, koska tietää sen satuttavan tätä. Hän ei pysty samalla tavalla nauttimaan satuttamisesta. Kiusaaja sen sijaan ei ymmärrä tai ei ota huomioon sitä, että kiusattu kärsii tilanteesta.

Koulukiusaamista voisi tästä syystä estää tehokkaasti ehkäisemällä kiusaajan ajatusmaailman syntymistä. Lapsille ja nuorille pitää vahvasti opettaa, että kiusaaminen on väärin, koska se satuttaa heitä. Ei kiusaajakaan nauttisi kiusatun asemassa olemisesta. Hän ei vain ymmärrä tilannetta, koska ei koe kiusatun kokemuksia tai jättää ne huomiotta, vaan näkee yhtälössä vain oman nautintonsa.

Usein huonot kotiolot ja pahoinvointi liittyvät kiusattuun. Jälkimmäinen on kuitenkin useammin oire, joka johtuu joko jostain muusta asiasta kuin kiusaamisesta, tai sitten kiusaaja katuu kiusaamistaan. Pahoinvointi saattaa myös purkautua kiusaamisena, mutta tällöinkin jatkuvaan kiusaamiseen tarvitaan empatian puutetta, ellei kiusaaja siedä jatkuvaa pahoinvoinnin kehää.

Huonot kotiolot helposti "synnyttävät" potentiaalisia kiusaajia. Huonoissa oloissa tavat opetetaan huonosti. Lapsi ei välttämättä opi tuntemaan empatiaa riittävän vahvasti, koska on juuri vanhempien tehtävä opettaa lasta suhtautumaan muihin asiallisella tavalla. Huonot kotiolot saattavat myös johtaa huomionhakuisuuteen ja huonoon oloon, jotka puretaan koulukiusaamiseen, mutta tämä on toissijaista.

Koulukiusaajien rankaiseminen on myöskin enemmän vanhempien kuin kenenkään muun tehtävä. Oppilaitoksen toimimahdollisuuksilla on rajansa, eikä koulukiusaaja välttämättä edes välitä parin tunnin jälki-istunnosta. Vain huoltajilla on riittävän suuri valta lapseensa. He voivat jäädyttää lapsen viikkorahan, määrätä tämän kotiarestiin, käytännössä ottaa hänen vapautensa pitkälti pois. Ankara rankaiseminen saattaa olla ainut keino lopettaa jatkuva kiusaaminen, kun lievemmät rangaistukset ja puhuminen eivät auta.

Vanhempien pitää toisaalta olla reiluja: Kiusaajan lopettaessa kiusaamisen, pitää vanhempien lopettaa kiusaamisesta rankaiseminen. Jos kiusaamista tapahtuu taas, rangaistukset otetaan takaisin käyttöön. Näin lapsi oppii, ettei kiusaaminen kannata, koska siitä saatava hyöty on pienempi kuin rangaistuksista johtuva haitta.

Olen siis sitä mieltä, että koulukiusaaminen on yksinkertaisesti hauskanpitoa niille lapsille, jotka eivät koe kiusatun roolia syystä tai toisesta. Koska vanhemmat ovat vastuussa lapsensa tapakasvatuksesta ja heillä on suurin valta lapseensa, on myös vanhempien velvollisuus antaa lapselle tämä opetus ja tarvittaessa käyttää voimakeinoja. Onhan kuitenkin etenkin kiusatulle, mutta myös kiusaajalle, parempi, että hän oppii toisten satuttamisen olevan väärin.

ampar
_Joonas^

23.09.2009 18:47 <ampar> Ja oli jariki siin:D
24.09.2009 08:44 <saaarah> siut vaa on nii helppo tunkee kaappii :D

Sais kyllä kaikki koulukiusaajat viedä keskelle metsää ja jättää sinne yksin itkemään!
Täsä sitä taas nähdään mitä se oikein teettää! nuori tyttö jolla elämä edessä hyppää halpahallin katolta ja miköhön syynä?? oisko kuule koulukiusaajissa vähä nyt peiliin katsomista!
entäs sitte kouluhenkilökunta?? tämäkin oltaisiin voitu estää niinkin pienellä asialla kuin puuttumalla asiaan! varmasti joku toinen oppilas oli nähnyt että tyttöä kiusataan mutta ei voitu mennä sanomaan asiasta kenellekkään!
pistää oikein vihaksi tuollainen koulukiusaaminen!! eikö sitä olla jo kaikille opetettu että erinlaisuus on rikkautta eikä siitä tule kiusata ketään?!?!
nyt sitte saa jokainen ite miettiä seurauksia jos kiusaa jotain toista koulussa!

http://koulukiusattu.blogspot.com/

Sivun ylläpitäjä:

Porcupine_

1982 - 1985

Föddes och växte upp till liten sparv i Sverige, gick på daghem(dagis) gjorde det vanliga lekte i sandlådan, men jag blev retad, mobbad, utfryst av alla andra. Jag var väldigt blyg när jag liten, kanske därför beror det på att jag blev utfryst från gruppen.

1985 - 1990

Flyttade till Finland, Liljendal samma år, började på dagis igen i Liljendal och här började rena helvete för mig. Jag blev mobbad varje dag till vattensvensk, idiot, dumhuvu, skitstövel. Och jag kom hem varje dag med nästan stora blåmärken över hela kroppen. Men en dag kom en äldre grabb med ett gäng upp till mig och slog ut en tand från mig, det här hände på sommaren Juni juli månaden. Dom andra hejade på ''gör det, slå ut tänderna ut på honom, slå, slå'' jag förstås sa att snälla gör det inte. men ändå kom det en smäll på käften och jag fick en lös tand. och allt det här hände på en trä klätterställning.
Jag hoppade ner från ställningen och sa till personalen, men vet du vad dom sa tillbaka åt mig, pojkar är pojkar, sluta gnäll''. Åren gick vidare så mobbingen fortsatte med samma väva.

1990

Det här var året där jag började i första klass och träffade en sjätte klassare som kom till mig på första/andra dagen på skoldagen. och sa vittus vattusvensk och skuffade mig i väggen. Och här började helvetes helvete för mig, när jag blev mobbad och misshandlad varje jävla dag. Fick inte ens en vilodag, dom jagade mig, när dom fick tag i mig så började slagsmålet, och jag blåmärken. Det ända vilodagen jag fick var när jag var på lov. Men när jag blev lite bekantare med kommunen ungar, började det på nytt men det va inte så ofta jag blev mobbad. Och det resulterade att varje dag grät jag i klassen med huvudet på pulpetten.

1991

Började på andra klass, mobbningen blev dubbelt värre men lärarna gjorde inget, såg på. Absolut ingen kom och försvarade mig, dom låt mig vara och gråta. Lärarna frågade mig alltid på timmen vad har hänt? varför gråter du? Du kommer att gissa rätt, mitt svar blev mobbad av den personen. Vad hände sen? inte ett JÄVLA dug hände. Dom fick fortsätta och tortera mig hur mycket dom ville, och samma satans frågor varje gång, varje dag, varje timme tills skoldagen tog slut.

Mellan fråga

Vart fanns hjälpen? Vem? Polisen? Nejdå dom hade kafferast....

1992

Klass tre samma helvete men ett värre, kom en annan mardröm med i bilden. och jag började smygäta varje kväll för att dämpa smärtan. Blev mer ensammare för varje dag. Ingen kom pratade med mig mer. Bara mobbarna när dom skulle slå ut tänderna och ge blåmärken.

1993

Klass fyra när dom gamla mobbarna slutade skolan kom det nya och ett värre. Men en dag blev jag förbannad och jagade en mobbare i klassen, fullt med väskor på golven och under puletterna. Så hände det!! en väskas handtag gick sönder, och så blev det en rättegång, domaren var i det här fallet läraren som alla hatade och är fortfarande lärare på Sävträsk Lågstadie. Och jag var den skyldige förstås, fast jag hade inte tagit sönder något. Domen skaffa en ny väska eller försöka laga väskan på det ögonblicket. Jag gick förstås på läger också på sommaren också fortsatte satans helvete.

1994

Klass fem, nu blev jag retad av min egen klass fast jag hade blivit redan retad av dom men dom ville reta upp mig för att se ilskan och skratta, när varje timme skulle började dom och reta upp mig totalt. Alltid blev det slagsmål mellan en grabb och mig, och alla hurrade förstås på. men en dag glömde jag min finskabok i pulpetten så jag gick och hämtade den, du vet inte heller vad jag hittade skrivet i boken på första sida. på finska stog det ''Vitun homo mene ja hirttä itseesi'' eller något liknande.

1995

Började sista året på Sävträsk skola, men detta år skulle familjen flytta till Sverige, jag hann gå hälften av årskurs 6 innan jag flyttade till Sverige. men här så blev jag också retad varje annan dag. Men när min sista dag kom till slut, fick jag gå runt i klassen och skacka hand med varje ''klasskompis'' jag höll in tårarna så gott jag kunde. och så gick jag där ifrån. Men kändes en stor lättnad när jag slutade skolan den dagen. För jag kom ihåg hur dom hade behandlat mig alla åren.

Så började packningen och flyttandet till Sverige.

News bulletin!!

Mobbandet fortsatte i Sverige också....

Sverige 1995 - 1997

Från Årskurs 6 - 7 och halva 8 blev jag kallad till finjävel och annat värre. Men en dag när jag blev retad blev jag fly förbannad och jag hoppade på personen och började strypa honom runt nacken, orsaken varför jag började se rött var att personen sa magiska ordet finjävel. Men det va inte mer med det, dom fick någonstans ifrån idén att börja efter några veckor på en lektion där jag skulle göra en kopp av lera, ''du kan inte, tar för lång tid, försvinn från stolen''. Och gjorde mig till vansinne igen.

Och på gymnastik timmarna så gömnde dom mina kläder och skor i toaletten eller ute i korridoren. Bara för att SATAN reta up mig IGEN. och det här hände också i Finland år 1990 till 95. En gång när en hade retat mig till tårar hade vi en konversation med hans förälder och min, och hans förälder kunde inte tro vad jag sa att deras lilla ängel kunde inte ha gjort det, han kunde inte döda ens en fluga, och förstås skyllde allt på mig och att jag var paranoid.

1997

Flyttade tillbaka till Finland, började 8:an i Lovisa Högstadie, där jag träffade alla gamla satans igen och det vidriga satans helvete började igen.

1998 - 1999

Började jag på ÖNY där all mobbning fick eld, här blev jag tröttare och tröttare och sovde väldigt på natten. Åt väldigt mycket, maten blev min ända vän i skolan. Här fick jag gå på äggskal för att inte reta upp hans kungliga skugga och ego. Här så låste dom ut mig från rummet när jag var i duschen på första året.

Men år 1999 så retade dom mig och skrev på tavlan att Mattias = vattusvensk, idiot, homo, kalkonreve. Och på en lektiontimme så hittade dom en snörstump, men lång nog att göra en strypögla av det, och satte den runt halsen på mig. Inte nog med det så retade dom upp så att jag slog ner en dörr från gängorna. Vet du vad lärarna gjorde, gissa satana 3 gånger, inget, fixade bara dörren och sa åt mig du kan åka hem för du är för upprörd, hallo jag var det också. Finns mer att berätta, en dag så gick jag ut på balkongen för att lugna ner mig och ta frisk luft. Nej det gick inte för sig för någon tänkte att dom skulle kasta ner mig från balkongen och byggnaden var 4-5 våningar hög. Och jag hittade berlinermunkar en dag från kiosken, så klart maten var min vän på den tidendär så jag började äta dom varje rast.

Men en dag på en lektionstimme så fick jag en uppgift att fixa en golvlampa, skulle byta ledningarna för dom var gamla och fungerade inte så bra. Nå ja det stod en grupp pojkar och såg på när jag jobbade. Det fattades en del en sockerbit, så det var bara för mig att gå ner till lagret och hämta delar. Men när kom tillbaka så hade någon satans jävel saboterat all ledningar och dragit ut dom. Gissa vad jag blev förbannad, jag hade inte sovit så bra föregående natt heller över huvudtaget. Men jag var nästan alltid ner till sjuksköterskan och vi pratade också om min mobbning och hon skickade mig till psykologen i Borgå Centrum. Jag gick dit några gånger men det hjälpte inte mycket problemet var i skolan.

När sen nästa teori lektion skulle börja va jag trött och försökte sova lite men nej det var för mycket begärt att jag skulle blivit lämnat i fred. Då kom ett jävla gäng och satt sig vid lärarbordet och började lägga skräp framför näsan på mig, och jag förstås skuffade bort sakerna om och om igen. Så bröt jag ihop på golvet, hade inte krafter att ta mig upp, grät, så kom en lärare och förde mig till rektorn och där satt jag och försökte lugna ner mig. När jag hade lugnat ner mig tillräckligt nog för att gå upp till rummet. När jag kom in på våningen satte jag mig ner i fåtöljen och gjorde ett beslut, jag slutar denna skola omedelbart. Ringde jag hem och sa att kom och hämta mig. Jag packade mina saker och åkte därifrån.

Och det va min skolgång.

Till slut

Om att någon kommer och säga att skaffa dig ett liv och ser mig som liten skit i sina fötter så ska jag säga också några visdoms ord, jag ser världen och andra människor lite annorlunda än vad Du själv ser och gör. Jag har en jävla god lust att säga dra åt helvete för jag har varit där i nästan 20 år. Så kom satan inte och säg att Du har haft problem. Kanske Du har varit en mobbare under din skolgång. Men satan kom inte till mig och gnälla att någon har det svårt.

Du kan dra din egna slutsatser av det här men tänk lite extra noga vad Du kommer att göra och säga.