Jag kände en flicka med ögon så blå.
Hon visste inget om världen men älskade den ändå.
Det fanns mycket som flickan tog förgivet.
I hennes panna stod "oskuld" skrivet.
Hon mötte en kille, ett downtown svin.
Han dolde det väl, var artig och bjöd på stadens finaste vin.
Hon tackade ja och kände oskulden dala.
Hon visste inte att för sin godtrogenhet skulle hon få betala.
För berusad att invända följde hon honom hem.
Han tryckte upp henne mot väggen så hon blev i kläm.
Av åkte trosorna, in under ett bord.
Hennes protester avvärjade han som tomma ord.
I hennes smärta var hon liten som minsta insekt.
Hennes tårar hade ingen som helst effekt.
Slutligen somnade han och hon smet ut ur hans bur,
Klättrade upp på stadens högsta mur.
Ett hopp ner för muren och hon tog sitt liv.
Så kan det gå, om man är alltför naiv.