IRC-Galleria

det är inte så kul som man tror egentligen.
jag förväntade mig mer, men vad fick jag? jag hade hoppats på att allt skulle kännas 100 gånger bättre, men nej.
är det bara jag som vill så mycket? har jag svårt att förstå min situation eller har jag svårt att förstå allt annat som händer runt mig? hänger jag ens med eller är jag för mycket i min egen värld?
tänker på så mycket, saknar martina.
har korta nerver har jag märkt, blir ledsen, arg för småsaker. varför? sedan efteråt när jag tänker på det så skäms jag, jag skäms så jag knappt vet vart jag ska ta vägen.
jag kan tänka mig att många ser på mig som ett av de missfoster som finns.
bara för jag inte gillar er, bara för jag inte vill vara i er stil, bara för jag inte vill gå igenom er period i livet. den värsta som ni ser som den bästa.
ser jag saker på mycket annat sett? alla är så jävla barnsliga, t.o.m jag. jag anklagar verkligen inte någon. jag bara säger saker som jag ser det.
ni ser småsaker som de värsta. vet ni om att ni inte har upplevt det värsta. vet ni om att ni tar småsaker på för allt stor allvar. har det någonsin hänt någon något, så betyder det inte alltid att personen som har genomgått det är speciell eller annars är så olik er alla andra.
var hos martina idag, hörde igenom alla våra sånger vi hörde en massa på i vår och somrast, saknar våra gamla goda tider, som jag vill kalla det.
allt kändes så jävla perfekt. man bara steg uppåt. kändes som jag äntligen slapp ut, allt tack vare en enda person, en fucking person! hur mycket kan en person göra åt en annan utan att veta om det?
martina kommer antagligen aldrig förstå hur mycket hon gjort åt mig. hur arg jag än låter, hur ledsen jag än låter, så vet du martina att jag ändå tycker om dig.
vad du än gör, allt som du berättat som du tycker är så hemskt, allt som du någonsin gjort, som kanske inte är ett av de "normalaste" i världen. men jag tycker om dig ändå. du är ändå värd att älskas som alla andra.
hatar annars ordet "normal" det finns inget normalt, allt är lika speciellt.
har varit en så härligt jobbig dag tillika. egentligen så var den så jävla bra, men tillika den värsta.

Dope-always
lyssna och älska.