IRC-Galleria

Hu kan varje liten sak påminna mej om allt.
Ja bara känner på mej trycke att ja ska måst böri göra nånting,
ändra på saker.
Man ska väl måst märka de själv,
att jag int e nöjd me allt som de e nu,
ja blir ju helt galen, snart flippar ja totalt.
Ja närmar mej de stadie igen
då ja bara sitter frustrerad o arg på allting.
Bara ja sir på bilder, bara ja hör på låtar,
så får ja ett lycklit leende på läpparna,
o ändå känner ja hu tårana stiger fram.

Allt va ju int bra då,
ja grät o ropa no en del,
men ja saknar de trots allt,
ja saknar dendä känslan av att ha nånting o göra,
ha massa folk o träffa.
Sanningen e ju den, att då uttryckt ja mej,
nu fösöker ja vara så jävla ordentlig ja fösöker bara orka me allt,
ja övertygar mej själv om att ja e lyckli såhär,
men så e de ju int heller alla dagar,
int nära på alla dagar.

Ja vill också ha nånting o säga om alla helgar, ja vill också att de ska hända nånting, ja vill att ja ska ha nånting o vänta på. Ja blir så fittit frustrerad o trött på allting då ja bara ska sitt o fösök va ordentlit. Fast supas kvällar nu oftast fö min del slutar me gråt (telefonen ska nu föbjudas av mej) o sånt så e de nu i varje fall bättre än att int göra nånting o typ sitt o si på tv hela kvällen. ja måst få använd min energi ti nånting. Ja tycker ja bara fittas me alla nu. Kanske e de omedvetet ett fösök för att visa att ja int mår bra. Men hu sku ni kuna göra nånting åt saken, hu sku ni föstå va ni sku måst göra. De e no bara mej de e fel på, mej man ska måst ändra på. Kanske sku de va dags o fösök gör nå åt saken.
En sak e åt minstone så säker, den kommande sommarn ska bli den bästa! Ja ska int synnas till hemma o ja vill ha de kul varenda dag, så att ja ska ha nånting o minnas under mitt år borta! Sen e de ju en annan sak om de gick så vilt till att ja int minns? :D He får man ju si sen hu de lyckas me alla jävla minnen som nu bara tar så jäkla ont, ja vill ju komma ihåg dom men man sku ju int vila att allt totalt sku vara över! De e bara så svårt o komma över allt, eller de ha ja no klara vi dehä lage, men just då ja böri si på bilder, hör på låtar, kommer ihåg di så lyckliga stunderna, som sedan sluta me att ja står o ropar o du minns knappt nånting. En del av de vill ja har tibaks, ja vill att de ska va möjlit nästa år fö oss att vara på samma ställen, helst sitta o prata utan att de ska vara svårt. Allt ska va ändrat ti goda minnen o vackra tider o allt ska vara uträtt före ja far, de e så säkert.
Ja vill härja o ha de lika kul som då, ja vill int tänk på regler o andras åsikter.