IRC-Galleria

har haft så tråkigt idag. var ensam hemma i 8 h och frös som en idiot. Pratade säkert med martina i timtal kändes det som.
direkt man känner sig en aning ensam börjar jag tänka allt för mkt och det vill jag verkligen inte. jag blir så konstig isf, överenergisk eller så vill jag inte ens öppna käften mer.
har inte gjort något vettigt idag, sovit några timmar på dagen. var med martina en stund idag också, kommer bli en helvetisk vecka. sku vila bara sova, har ingen ork alls.
sen får jag knappt sömn, för jag saknar. jag saknar påriktit. det är absolut inte roligt. vem förstår mig ens då? ingen, ingen vill veta heller. inte ens jag. men jag kan ju verkligen inte ens dölja det mera. för jag saknar påriktigt.
martina, kommer du ihåg du & jag tidigare? då det var du & jag 24/7 ingen skillna med skolor och ingenting, inget hade vi ifyllt i våra kalendrar som stod att vi måste göra. men nu, va fan är det här? ser ju dig martina ca 4 gånger i månaden säkert. inte alls kul.
var är våra beck kvällar? vi sku ju börja med wallander? vi så inte ens en enda del av wallander, eller inte iaf tillsammans, vet du om det?
jag tycker inte alls om att ha det så här. det är ju inte jag, det är inte som jag vill ha det, det är inte alls som jag vill vara.
martina, jag kan inte heller lova dig att jag ska vara mer med dig, eller iaf så kan jag inte lova att jag kan vara lika mycket med dig som jag var tidigare. men jag ska försöka komma och träffa dig oftare. jag kan väl inte ha så fullt upp.
du har ju förstås själv saker och göra. men vi måste hinna mer, vi måste ha tid, vi hade tid förut, och vi har tid ännu!
vad blev det av mig? jag förändrades säkert på en vecka, jag tror det mesta är tack vare martina, men hon vet inte om det, så jag hoppas hon läser det här.
men jag känner mig bättre, tillika det känns som om jag aldrig har vart så här nere. kan det vara för allt jag gjorde tidigare inte görs mera? alla saker man skulle göra alla tider man skulle passa, sket man i och hade kul iställe. men vad nu då?
när, var, hur och varför blev jag mittiallt sådan här? jag har ingen aning om när jag ändrades jag vet inte vad jag är mera heller!
allt gick väl för fort. känns som om jag har glömt bort allting, allting jag vill glömma är helt gömt, men så borde det inte vara.
jag ska försöka skaffa mer tid..
tack martina, du har gjort allt för mycket för mig.