IRC-Galleria

ursäkta men netti stärvar.
så de som har skrivit åt mig kan få svar imorgon
och jag fixar allt imorgon som stärvar just nu på min sida
men tack iaf.

har nya bilder, som skall sättas in
då min data går med på det.

godag.
martina jag vill att du ringer mig idag.
här är så tråkigt.
du vet väl om vad som händer snart?
jag vill verkligen i år igen göra det med dig
så babe, hör av dig så snabbt som du kan!

i shout these words to those who never listened

i pen this letter with the utmost conviction

it's been dark in here, cold and relentless

it's been too long, i can no longer fight this

too late to change my mind

nothing remains

i've silenced the pain

all these years passed, no one heard my true feelings

you continued to act like you knew me

did you ever stop to think that i'd be able?

to look in your eyes and say that i'm stable?

too late to change my mind

don't tell me, that i am taking the easy way out

no underlying message to figure out

what you got from me is what i put out

no one knew a thing about me

just longing to be accepted

wait`til you see what i've become

my lifelessness

too late to change my mind

nothing remains

i've silenced the pain

brown, yellow and white diseases
plague the streets with a vile stench
the smell of shit and piss fill the air
so fucking disgusting
day and night feed off humanity
scraping by on the remnants of life,
no cure, no hope, no way to change
no, no reason to live!

free at last
finally tasting happiness
two years of hell for nothing
trapping inside the minds of failures

there's nothing wrong with how i live my life today
there's nothing wrong
so go and fuck yourself.

fixade iron maiden biljetter idag.
jes, tog korn biljetter samtidigt.

marilyn manson 20.12.2007
korn 9.2.2008
iron maiden 18.7.2008

i hate everything about this place,
fuck this, i'm not gonna die here
i'd rather swallow razor blades, then be one of them
oh god it's fucking pathetic
you better stay away from me
you drag me down, never gave me a chance
you pillaged me, diseasing my beliefes
you took away everything i'd become
you left behind my immortality.

jag älskar mitt liv

det är inte så kul som man tror egentligen.
jag förväntade mig mer, men vad fick jag? jag hade hoppats på att allt skulle kännas 100 gånger bättre, men nej.
är det bara jag som vill så mycket? har jag svårt att förstå min situation eller har jag svårt att förstå allt annat som händer runt mig? hänger jag ens med eller är jag för mycket i min egen värld?
tänker på så mycket, saknar martina.
har korta nerver har jag märkt, blir ledsen, arg för småsaker. varför? sedan efteråt när jag tänker på det så skäms jag, jag skäms så jag knappt vet vart jag ska ta vägen.
jag kan tänka mig att många ser på mig som ett av de missfoster som finns.
bara för jag inte gillar er, bara för jag inte vill vara i er stil, bara för jag inte vill gå igenom er period i livet. den värsta som ni ser som den bästa.
ser jag saker på mycket annat sett? alla är så jävla barnsliga, t.o.m jag. jag anklagar verkligen inte någon. jag bara säger saker som jag ser det.
ni ser småsaker som de värsta. vet ni om att ni inte har upplevt det värsta. vet ni om att ni tar småsaker på för allt stor allvar. har det någonsin hänt någon något, så betyder det inte alltid att personen som har genomgått det är speciell eller annars är så olik er alla andra.
var hos martina idag, hörde igenom alla våra sånger vi hörde en massa på i vår och somrast, saknar våra gamla goda tider, som jag vill kalla det.
allt kändes så jävla perfekt. man bara steg uppåt. kändes som jag äntligen slapp ut, allt tack vare en enda person, en fucking person! hur mycket kan en person göra åt en annan utan att veta om det?
martina kommer antagligen aldrig förstå hur mycket hon gjort åt mig. hur arg jag än låter, hur ledsen jag än låter, så vet du martina att jag ändå tycker om dig.
vad du än gör, allt som du berättat som du tycker är så hemskt, allt som du någonsin gjort, som kanske inte är ett av de "normalaste" i världen. men jag tycker om dig ändå. du är ändå värd att älskas som alla andra.
hatar annars ordet "normal" det finns inget normalt, allt är lika speciellt.
har varit en så härligt jobbig dag tillika. egentligen så var den så jävla bra, men tillika den värsta.

Dope-always
lyssna och älska.

har haft så tråkigt idag. var ensam hemma i 8 h och frös som en idiot. Pratade säkert med martina i timtal kändes det som.
direkt man känner sig en aning ensam börjar jag tänka allt för mkt och det vill jag verkligen inte. jag blir så konstig isf, överenergisk eller så vill jag inte ens öppna käften mer.
har inte gjort något vettigt idag, sovit några timmar på dagen. var med martina en stund idag också, kommer bli en helvetisk vecka. sku vila bara sova, har ingen ork alls.
sen får jag knappt sömn, för jag saknar. jag saknar påriktit. det är absolut inte roligt. vem förstår mig ens då? ingen, ingen vill veta heller. inte ens jag. men jag kan ju verkligen inte ens dölja det mera. för jag saknar påriktigt.
martina, kommer du ihåg du & jag tidigare? då det var du & jag 24/7 ingen skillna med skolor och ingenting, inget hade vi ifyllt i våra kalendrar som stod att vi måste göra. men nu, va fan är det här? ser ju dig martina ca 4 gånger i månaden säkert. inte alls kul.
var är våra beck kvällar? vi sku ju börja med wallander? vi så inte ens en enda del av wallander, eller inte iaf tillsammans, vet du om det?
jag tycker inte alls om att ha det så här. det är ju inte jag, det är inte som jag vill ha det, det är inte alls som jag vill vara.
martina, jag kan inte heller lova dig att jag ska vara mer med dig, eller iaf så kan jag inte lova att jag kan vara lika mycket med dig som jag var tidigare. men jag ska försöka komma och träffa dig oftare. jag kan väl inte ha så fullt upp.
du har ju förstås själv saker och göra. men vi måste hinna mer, vi måste ha tid, vi hade tid förut, och vi har tid ännu!
vad blev det av mig? jag förändrades säkert på en vecka, jag tror det mesta är tack vare martina, men hon vet inte om det, så jag hoppas hon läser det här.
men jag känner mig bättre, tillika det känns som om jag aldrig har vart så här nere. kan det vara för allt jag gjorde tidigare inte görs mera? alla saker man skulle göra alla tider man skulle passa, sket man i och hade kul iställe. men vad nu då?
när, var, hur och varför blev jag mittiallt sådan här? jag har ingen aning om när jag ändrades jag vet inte vad jag är mera heller!
allt gick väl för fort. känns som om jag har glömt bort allting, allting jag vill glömma är helt gömt, men så borde det inte vara.
jag ska försöka skaffa mer tid..
tack martina, du har gjort allt för mycket för mig.